Varvet är avslutat och passerat. Jag har börjat acceptera fakta. Jag är inte bättre just nu. Därför är det dax att ta tag i nästa mål. Årets stora mål; Lidingöloppet.
Fixade seedning för ett par dagar sedan. Trots mitt misslyckade Varv, så seedade jag in i startgrupp 4. Är anmäld till ett "riktigt" seedningslopp på tordag i Kalmar. Tänkte strunta i det. Jag seedar upp mig till startgrupp 3 varje dag i veckan, men det är lite för lite belöning för 30 mil i bil och 10 km löpning en vardagkväll. Därför nöjer jag mig med grupp 4. Jag ska ju ändå bara ta mig i mål på Lidingöloppet. Eller? Det är här jag känner mig vilsen.
Har hela våren haft sikte mot Varvet, men med Lidingö som största mål. Nu är delmålet passerat och det känns som om det är evigheter till nästa mål, det är över 4 månader kvar. Känns lite tidigt att börja träna specifikt inför Lidingö. Eller? Kanske är dax ändå, för den senaste veckan jag har bara sprungit lite på känsla. Det är lätt att ta en vilodag då, eller sänka tempo. Jag glömmer ofta bort intervallerna när jag går på känsla. Det blir bara att snöra på sig skorna och springa ut, då blir det distans. Ser man till de senaste 3 passen, de pass jag faktiskt kunnat springa utan större träningsvärk, så har jag sprungit ungefär lika långt och ungefär lika snabbt varje gång. Det är marginella skillnader. En stryka? Visst, men även en svaghet när det gäller utveckling.
Kanske läge att fixa ett nytt träningsprogram då. Men innan dess så borde jag sätta upp ett mål inför Lidingö. Det hänger lixom ihop. Ett träningsprogram baseras på ett realistiskt mål. Är mitt mål att ta mig runt? Eller klara 3 h? 2:30? Medaljtid 2:15? Kanske 2:45? Får fundera på det ett par dagar, återkommer i ärendet. Tills dess så springer jag bara på känsla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar