Med bara 2 dagar kvar till årets stora mål, Lidingöloppet, så har jag genomfört det sista träningspasset. Lätt, lätt jogg, 3,5 km + 4 stegringslopp. Kändes okej. Kanske inte det där klippet som jag hade önskat, men samtidigt så är det inte idag som jag ska vara på topp.
Fick frågan om jag börjat ladda med mat och vätska än. Shit! Ska man göra det med? Hade i ärlighetens namn inte riktigt tänkt så långt. Eller lite tankar har jag nog haft. Minska fiberintaget, öka vätskeintaget, inget oväntat och ovant för magen med andra ord. Idag blev det pasta, vit pasta. Normalt äter jag fullkorn, men nu tar jag det lite lugnare ett par dagar. På lördagkväll får jag äta igen. Som vanligt alltså.
Jag märkte under den lätta joggen att jag hade väldigt svårt att hålla igen. Jag fick verkligen lägga band på mig själv för att inte springa iväg för snabbt. Som sagt, det är inte idag jag ska vara på topp. Men tror att jag klarade detta.
Vad ska man ha på sig för kläder då? Även detta fick jag en fråga om. Har faktiskt tänkt på det, men inte spikat något, då vädret faktiskt spelar in i det fallet. Utgångspunkten är korta tights, kompressionsstrumpor, tight t-shirt och tävlingslinne. På fötterna blir det Asics DS Trainer och på armen Garmin XT910. De två är nog lördagens säkraste kort. Kläderna spikar jag på lördag.
Lägger man ihop allt detta så visar det att jag har viss orutin när det gäller att toppa formen och förbereda sig inför ett lopp, men egentligen är det inte så konstigt. Det är tredje gången. Alla andra lopp jag genomfört har jag gjort löpande, utan formtoppning.
Nu kan jag bara vila. Snart smäller det. Hej!
torsdag 27 september 2012
söndag 23 september 2012
Långa Terräng-DM 2012
Efter att aldrig ha tävlat i löpning, så har jag det senaste året gjort det totalt 8 gånger. Två av gångerna har det varit i terräng-DM i Småland. Först korta terräng-DM i våras, 4 km och nu långa terräng-DM, 12 km, i Södra Vi.
Klev upp med lätt sovmorgon, 7:15. Gröt som vanligt. Kaffe. Vatten. Hoppade in i duschen och sedan packa väskan. Blev upphämtad 8:20 för avfärd mot Södra Vi. Restid en knapp timme. Vi var två stycken från TBRC som åkte; jag och Hallgren.
Jag ska inte överdriva, men visst skiljer det ljusår mellan våra målsättningar. Båda två hade dagen som avstämmare inför Lidingöloppet nästa lördag, men jag siktade på att göra sub 5:00, Hallgren sub 4:00.
Det var 27 anmälda till loppet, plus ev ett par efteranmälningar förstås. Entusiastiska löpare som åker ut i skogen en söndag för start 10:30. Man kunde nästan ta på stämningen. Vet inte hur många som faktiskt sprang för all vinna. Kändes mer som om fler gjorde som oss, tog det som en formcheck. Starten gick och ett helt gäng med kvicka löpare stack iväg. Jag ville inte rusa, men när klockan pep för 1 km så gjorde den det på 4:17. Det är för snabbt för mig, speciellt om jag ska palla ytterligare 11 km. Jag gjorde helt enkelt det förnuftiga och vred av tempot. Blev därför omsprungen av ett gäng den kommande kilometern. Kände att jag hade ytterligare löpare bakom mig under km 3 och 4. Strax innan en backe runt 4 km så blev jag omsprungen och hörde där efter ingen bakom mig. Shit, är jag sist? tänkte jag. Sprang de kommande 8 km nästan själv. Hade fortfarande ögonkontakt med ryggen på löparen som passerade vid backen. Tänkte att han kanske förbrukade sina krafter för tidigt, så att jag skulle kunna ta honom mot slutet. Ska jag vara ärlig så tog jag igen tid de sista km, men inte tillräckligt. Han kom före.
Jag sprang hela loppet i mitt eget tempo. En enda km hade en km-tid över 5:00, den var 5:04, annars var jag sub 5 hela tiden, vilket var målet. Totalt 4:43 och en 21:a plats. Dvs, det fanns ytterligare löpare bakom mig, som jag aldrig hörde eller såg under resans gång. Skönt! Målsättning 2 uppfylld, att inte komma sist.
Hur som helst så var det ett bra kvitto inför Lidingö. Bara 5 dagar kvar. Resan har bara börjat.
Klev upp med lätt sovmorgon, 7:15. Gröt som vanligt. Kaffe. Vatten. Hoppade in i duschen och sedan packa väskan. Blev upphämtad 8:20 för avfärd mot Södra Vi. Restid en knapp timme. Vi var två stycken från TBRC som åkte; jag och Hallgren.
Jag ska inte överdriva, men visst skiljer det ljusår mellan våra målsättningar. Båda två hade dagen som avstämmare inför Lidingöloppet nästa lördag, men jag siktade på att göra sub 5:00, Hallgren sub 4:00.
Det var 27 anmälda till loppet, plus ev ett par efteranmälningar förstås. Entusiastiska löpare som åker ut i skogen en söndag för start 10:30. Man kunde nästan ta på stämningen. Vet inte hur många som faktiskt sprang för all vinna. Kändes mer som om fler gjorde som oss, tog det som en formcheck. Starten gick och ett helt gäng med kvicka löpare stack iväg. Jag ville inte rusa, men när klockan pep för 1 km så gjorde den det på 4:17. Det är för snabbt för mig, speciellt om jag ska palla ytterligare 11 km. Jag gjorde helt enkelt det förnuftiga och vred av tempot. Blev därför omsprungen av ett gäng den kommande kilometern. Kände att jag hade ytterligare löpare bakom mig under km 3 och 4. Strax innan en backe runt 4 km så blev jag omsprungen och hörde där efter ingen bakom mig. Shit, är jag sist? tänkte jag. Sprang de kommande 8 km nästan själv. Hade fortfarande ögonkontakt med ryggen på löparen som passerade vid backen. Tänkte att han kanske förbrukade sina krafter för tidigt, så att jag skulle kunna ta honom mot slutet. Ska jag vara ärlig så tog jag igen tid de sista km, men inte tillräckligt. Han kom före.
Jag sprang hela loppet i mitt eget tempo. En enda km hade en km-tid över 5:00, den var 5:04, annars var jag sub 5 hela tiden, vilket var målet. Totalt 4:43 och en 21:a plats. Dvs, det fanns ytterligare löpare bakom mig, som jag aldrig hörde eller såg under resans gång. Skönt! Målsättning 2 uppfylld, att inte komma sist.
Hur som helst så var det ett bra kvitto inför Lidingö. Bara 5 dagar kvar. Resan har bara börjat.
tisdag 18 september 2012
Läge att trappa ner
10 dagar kvar till Lidingöloppet nu. 10 dagar! Shit! Dax att toppa formen med andra ord. Shit!
Igår sprang jag ett lättare distanspass med klubben. Eller resten av gänget stack iväg i betydligt högre tempo än mig, fast Thomas höll mig sällskap. Vi ligger i samma fas. 10 dagar kvar. Lätt jogg. Dagen efter sista långpasset.
Det blev drygt 13 km för mig, ca 5:15-tempo. Kändes bra hela vägen. Något sega och trötta ben, men jag märker ändå att det finns något där bakom tröttheten.
Den här veckan blir det ytterligare 3 pass. Jag kör varannan dag.
Tisdag: Vila
Onsdag: Backintervaller
Torsdag: Vila
Fredag: Långa terrängintervaller
Lördag: Vila
Söndag: Terräng-DM Södra Vi, 12 km
Sen kommer Tävlingsveckan. Shit!
Måndag: Vila
Tisdag: Kort intervall på bana
Onsdag: Vila
Torsdag: Vila
Fredag: Lätt jogg 15 min + stegringslopp
Lördag: Lidingöloppet 30 km
Söndag: Vila
Har inte bestämt hur veckan efter ska vara, förutom på lördagen, då är det Tjurruset 10 km i Åkersberga. Kan ärligt tänka mig att det blir flera vilodagar. Eller återhämtningsdagar. Lär behövas. Shit!
Igår sprang jag ett lättare distanspass med klubben. Eller resten av gänget stack iväg i betydligt högre tempo än mig, fast Thomas höll mig sällskap. Vi ligger i samma fas. 10 dagar kvar. Lätt jogg. Dagen efter sista långpasset.
Det blev drygt 13 km för mig, ca 5:15-tempo. Kändes bra hela vägen. Något sega och trötta ben, men jag märker ändå att det finns något där bakom tröttheten.
Den här veckan blir det ytterligare 3 pass. Jag kör varannan dag.
Tisdag: Vila
Onsdag: Backintervaller
Torsdag: Vila
Fredag: Långa terrängintervaller
Lördag: Vila
Söndag: Terräng-DM Södra Vi, 12 km
Sen kommer Tävlingsveckan. Shit!
Måndag: Vila
Tisdag: Kort intervall på bana
Onsdag: Vila
Torsdag: Vila
Fredag: Lätt jogg 15 min + stegringslopp
Lördag: Lidingöloppet 30 km
Söndag: Vila
Har inte bestämt hur veckan efter ska vara, förutom på lördagen, då är det Tjurruset 10 km i Åkersberga. Kan ärligt tänka mig att det blir flera vilodagar. Eller återhämtningsdagar. Lär behövas. Shit!
måndag 17 september 2012
En veckas semester
Efter att ha spenderat en halv vecka på Sophiahemmet och Norrtälje, så är jag åter på välkänd mark igen.
Jag sprang i måndags, lättare distans, ca 8 km, i terräng med Cäta.
Onsdag blev backintervaller, 6x1 min 80% + 6x30 sek 90% med joggvila ner. Jobbigt, men roligt!
Torsdag bjöd på 4x2000 m, joggvila 3 min i terräng. Jobbigt och stärkande. Skitpaus igen. Verkar ha blivit en vana nu.
Fredag bjöd på AW på Monks i Gamla stan. Nice!
Lördag var mest en resdag. Besökte min farmor och stillade det dåliga samvetet något. Hon verkar må rätt bra just nu, men man vet aldrig vad morgondagen bjuder på. Kvällen innehöll trevlig middag i Vby.
Igår, söndag, sprang jag sista långpasset inför Lidingö. Drygt 20 km i terräng, eller 15 terräng, de första och sista 2,5 km var transport/uppvärmning/nedvarvning på asfalt. Kändes bra.
Sammantaget så blev det en helt okej träningsvecka, utan problem med foten. Nu gäller det att anpassa passen något, så att jag toppar formen till nästa lördag. Blir dock 4 pass den här veckan, men något lättare än förra veckans pass.
Jag sprang i måndags, lättare distans, ca 8 km, i terräng med Cäta.
Onsdag blev backintervaller, 6x1 min 80% + 6x30 sek 90% med joggvila ner. Jobbigt, men roligt!
Torsdag bjöd på 4x2000 m, joggvila 3 min i terräng. Jobbigt och stärkande. Skitpaus igen. Verkar ha blivit en vana nu.
Fredag bjöd på AW på Monks i Gamla stan. Nice!
Lördag var mest en resdag. Besökte min farmor och stillade det dåliga samvetet något. Hon verkar må rätt bra just nu, men man vet aldrig vad morgondagen bjuder på. Kvällen innehöll trevlig middag i Vby.
Igår, söndag, sprang jag sista långpasset inför Lidingö. Drygt 20 km i terräng, eller 15 terräng, de första och sista 2,5 km var transport/uppvärmning/nedvarvning på asfalt. Kändes bra.
Sammantaget så blev det en helt okej träningsvecka, utan problem med foten. Nu gäller det att anpassa passen något, så att jag toppar formen till nästa lördag. Blir dock 4 pass den här veckan, men något lättare än förra veckans pass.
lördag 8 september 2012
20 k
Efter att inte ha sprungit över huvud taget på 14 dagar, så har de senaste 8 dagarna var lite av en upptrappning. Både för att få tillbaka lite flås, men framför allt för känna in att foten faktiskt är hel och håller för belastningen.
I lördags sprang jag 6 km, lätt jogg på grus och terräng. I måndags 10,6 km distans på grusvägar samt ca 2,5 km asfalt. I onsdags intervaller på bana, men både uppvärmning och nedvarvning på asfalt, totalt ca 3,5 km. Igår 7 km lätt jogg, enbart på asfalt. Så idag var det dax att testa foten på allvar. Det är lördag, så jag har tid. Det är tre veckor kvar till Lidingöloppet och jag har tappat i konditionen. Backar är bra, men idag blev det långpass. Långpass på Gränsö.
Gränsö har en led som går runt hela ön. Den påstås vara 12 km, men enligt min Garmin så var det längre än så, ca 13,5 km. Sprang dessutom fram och tillbaka till Gränsö, totalt noterade jag 20,01 km. Detta efter att ha tagit en omväg på 200 m i slutet på rundan för att faktiskt nå 20 k.
Mina första 13 km gick väldigt bra. Det kändes bra i kroppen och foten. Tempot var lågt, som planerat. Sen någonstans efter 13 km, när glykogenlagren börjar ta slut i muskler och i levern, då blev det tungt. Kände att jag hade något hög plus för hastigheten (fast det kan ha sina förklaringar i dålig kondition och att kroppen faktiskt hade fått jobba 13 km redan). Jag testade helt enkelt att gå 200 m. Det kändes bättre. Sprang sedan på en stund, men kände mig helt energilös. Testade ytterligare en gångsträcka, denna gång bara 60 m. Sprang sedan klart resten av leden, ca 3 km. Tog då en gångpaus på 5 min, för att få komma ner lite i puls och göra det tydligare att de återstående kilometrarna var nedvarvning.
Sammanfattningsvis kan sägas att jag är väldigt nöjd. Jag kom runt på mitt långpass. Tidsåtgången var den näst längsta någonsin. Foten håller. Jag ska inte stressa, men idag kändes det inget, trots ca 10 km på asfalt.
Sen jag kom hem så har jag bara ätit. Det känns i alla fall så. Har i och för sig hunnit med både lunch och middag. Plus att jag var rätt hungrig efter passet.
Imorgon vilar jag. Både fot och själ.
I lördags sprang jag 6 km, lätt jogg på grus och terräng. I måndags 10,6 km distans på grusvägar samt ca 2,5 km asfalt. I onsdags intervaller på bana, men både uppvärmning och nedvarvning på asfalt, totalt ca 3,5 km. Igår 7 km lätt jogg, enbart på asfalt. Så idag var det dax att testa foten på allvar. Det är lördag, så jag har tid. Det är tre veckor kvar till Lidingöloppet och jag har tappat i konditionen. Backar är bra, men idag blev det långpass. Långpass på Gränsö.
Gränsö har en led som går runt hela ön. Den påstås vara 12 km, men enligt min Garmin så var det längre än så, ca 13,5 km. Sprang dessutom fram och tillbaka till Gränsö, totalt noterade jag 20,01 km. Detta efter att ha tagit en omväg på 200 m i slutet på rundan för att faktiskt nå 20 k.
Mina första 13 km gick väldigt bra. Det kändes bra i kroppen och foten. Tempot var lågt, som planerat. Sen någonstans efter 13 km, när glykogenlagren börjar ta slut i muskler och i levern, då blev det tungt. Kände att jag hade något hög plus för hastigheten (fast det kan ha sina förklaringar i dålig kondition och att kroppen faktiskt hade fått jobba 13 km redan). Jag testade helt enkelt att gå 200 m. Det kändes bättre. Sprang sedan på en stund, men kände mig helt energilös. Testade ytterligare en gångsträcka, denna gång bara 60 m. Sprang sedan klart resten av leden, ca 3 km. Tog då en gångpaus på 5 min, för att få komma ner lite i puls och göra det tydligare att de återstående kilometrarna var nedvarvning.
Sammanfattningsvis kan sägas att jag är väldigt nöjd. Jag kom runt på mitt långpass. Tidsåtgången var den näst längsta någonsin. Foten håller. Jag ska inte stressa, men idag kändes det inget, trots ca 10 km på asfalt.
Sen jag kom hem så har jag bara ätit. Det känns i alla fall så. Har i och för sig hunnit med både lunch och middag. Plus att jag var rätt hungrig efter passet.
Imorgon vilar jag. Både fot och själ.
fredag 7 september 2012
Riktigt skit-inlägg
I onsdags när jag skulle springa intervaller på bana, så var magen inte helt i schack. Planen 8x3 min blev något modifierad när jag på slutet av den tredje intervallen var tvungen att kliva av i panik. Ingen toalett fanns det heller. Nöden har ingen lag och ett närliggande buskage fick agera räddare i nöden(!). Missade fjärde intervallen helt och fullföljde sedan de restrerande 4 intervallerna. Sammanfattningsvis 7x3 min, 1 min gåvila och ett succesivt försämrat tempo. Har det inte riktigt i mig än. Inte så konstigt. Vila 14 dagar, sedan sprungit två lättare distanspass. Inte direkt bästa uppladdningen inför ett intervallpass med herr Hallgren.
Idag blev det 7 lätta km med Cäta. Sprang och hämtade henne på dagis, sedan tog vi en lite längre sväng hem. Vi är inte vänner. Inte när det gäller löpningen i alla fall. Annars är hon alltid min lilla prinsesshund.
Nu är det fredag och imorgon väntar ett långpass. Eller lång och lång, men det längsta sedan jag började springa igen. Det längsta på tre veckor.
Idag blev det 7 lätta km med Cäta. Sprang och hämtade henne på dagis, sedan tog vi en lite längre sväng hem. Vi är inte vänner. Inte när det gäller löpningen i alla fall. Annars är hon alltid min lilla prinsesshund.
Nu är det fredag och imorgon väntar ett långpass. Eller lång och lång, men det längsta sedan jag började springa igen. Det längsta på tre veckor.
tisdag 4 september 2012
Viskar ett hej
Igår sprang jag igen. 10,5 km med klubben på grusvägar + lite asfalt. Det var ett distanspass som jag hade förvarnat om att jag skulle ta det lugnt. 47 min blev det på milen, totalt dryga 49. 4:12 min på sista km innan milen. Skönt! Jag var som tröttast km 5-6, då sjönk tempot till 4:52, sen ökade jag igen.
Fotstatus okej. 98-99% nu. Jag tänker fortfarande på det. Såklart!
Vila idag. Springa imorgon igen.
Vågar jag ropa hej?
Viska?
Hej!
Fotstatus okej. 98-99% nu. Jag tänker fortfarande på det. Såklart!
Vila idag. Springa imorgon igen.
Vågar jag ropa hej?
Viska?
Hej!
lördag 1 september 2012
Curro, ergo sum
Volvo betyder "jag rullar". Undrar vad "jag springer" blir på latin? Det är 2012, så jag får googla. "Curro, ergo sum" blev svaret. Eller snarare "Curro". Hela frasen betyder, "jag springer, alltså finns jag". Det stämmer väldigt bra överrens med min nuvarande situation. Det känns nämligen inte som att jag funnits de sista två veckorna. Plågoandarna har cirkulerat över mig. Löparen på ena axel som vill springa. Nu, igår, jämt! På den andra axeln hittar vi sjukgymnasten, som skyndar långsamt. Dumt att dra på sig ytterligare skador och inte kunna springa Lidingöloppet, som är årets stora mål.
Idag har jag vilat tillräckligt. Två veckor totalvila (förutom 300 m lätt jogg i tisdags). Idag hade jag bestämt att jag skulle testa foten på riktigt igen. 6 km vid VO-torpet. Det finns inget 6-km spår, så planen var att fortsätta att springa på gräsmattan när jag var klar med "femman". Jag tänkte att foten får kännas lite grann, men inte plågsamt. Skulle jag bryta alla pass när jag hade någon typ av känning, så skulle det inte bli många fullföljda pass under ett år. Idag var jag dock lite extra varsam. Försökte tänka på hur jag satte ner foten. Om det blev någon skillnad om jag sprang på tå, mellanfot eller häl. Om jag pronerade foten så att jag landade mer på medialsidan, eller om jag supinerade och landade på lateralranden. Svaret är att det var klar skillnad. Att landa med mellanfoten på lateralranden är inte att föredra. Då känns det. Det gör inte ont ont, utan det känns bara att det inte är helt 100. Skulle jag springa så hela tiden så skulle jag nog få vila ett par veckor igen. Dumt!
Jag försökte istället att pronera foten och gärna springa mest på tårna. Det är svårt när det är rötter, stenar, ormar och terräng att passera, men jag försökte tänka på det i alla fall.
VO-torpets 5 km bana är till en början relativt platt och lättbemästrad. Tänkte att jag skulle hålla 5:30-tempo, för att inte skrämma kroppen helt och hållet. Första km gick på 5:18, andra 5:03. Va faan!? Jag som skulle ta det lugnt och känna efter. Konditionen har inte fått så många utmaningar de sista två veckorna. Jag har inte ens cyklat till jobbet, då en envis punktering satt stopp för detta. Hur som helst så var även den 3:e km runt 5 blankt, trots backar. Okej då, tänkte jag, och fortsatte. Så länge det inte gör ont i foten, så är faktikst tempot underordnat.
När jag väl kom till de enda stigningarna på femman, så tog jag ett beslut att göra dem flera gånger. Upp-ner-upp, vände, ner-upp-ner, vände igen och upp-ner-upp, för att sedan fortsätta som om ingenting hade hänt. Det var en bra genomkörare faktiskt och ytterligare en kilometer. Där och då slapp jag springa på gräsmattan. Väl uppe för sista backen så låg pulsen strax över 180 och andningen var lite tyngre än vanligt. Inte undra på. Jag har ju som sagt inte tränat. Fortsatte de sista två km, som är lerigare och mer tekniska, men även där relativt få höjdmeter. Kom i mål, fortsatte 30 meter för att verkligen nå 6,00 km och stängde klockan på 31,25 min, 5:14 min/km.
Foten håller, om än under parollen skynda långsamt. Fast nu ska även löparen få sitt. Trots att det är vila imorgon.
Idag har jag vilat tillräckligt. Två veckor totalvila (förutom 300 m lätt jogg i tisdags). Idag hade jag bestämt att jag skulle testa foten på riktigt igen. 6 km vid VO-torpet. Det finns inget 6-km spår, så planen var att fortsätta att springa på gräsmattan när jag var klar med "femman". Jag tänkte att foten får kännas lite grann, men inte plågsamt. Skulle jag bryta alla pass när jag hade någon typ av känning, så skulle det inte bli många fullföljda pass under ett år. Idag var jag dock lite extra varsam. Försökte tänka på hur jag satte ner foten. Om det blev någon skillnad om jag sprang på tå, mellanfot eller häl. Om jag pronerade foten så att jag landade mer på medialsidan, eller om jag supinerade och landade på lateralranden. Svaret är att det var klar skillnad. Att landa med mellanfoten på lateralranden är inte att föredra. Då känns det. Det gör inte ont ont, utan det känns bara att det inte är helt 100. Skulle jag springa så hela tiden så skulle jag nog få vila ett par veckor igen. Dumt!
Jag försökte istället att pronera foten och gärna springa mest på tårna. Det är svårt när det är rötter, stenar, ormar och terräng att passera, men jag försökte tänka på det i alla fall.
VO-torpets 5 km bana är till en början relativt platt och lättbemästrad. Tänkte att jag skulle hålla 5:30-tempo, för att inte skrämma kroppen helt och hållet. Första km gick på 5:18, andra 5:03. Va faan!? Jag som skulle ta det lugnt och känna efter. Konditionen har inte fått så många utmaningar de sista två veckorna. Jag har inte ens cyklat till jobbet, då en envis punktering satt stopp för detta. Hur som helst så var även den 3:e km runt 5 blankt, trots backar. Okej då, tänkte jag, och fortsatte. Så länge det inte gör ont i foten, så är faktikst tempot underordnat.
När jag väl kom till de enda stigningarna på femman, så tog jag ett beslut att göra dem flera gånger. Upp-ner-upp, vände, ner-upp-ner, vände igen och upp-ner-upp, för att sedan fortsätta som om ingenting hade hänt. Det var en bra genomkörare faktiskt och ytterligare en kilometer. Där och då slapp jag springa på gräsmattan. Väl uppe för sista backen så låg pulsen strax över 180 och andningen var lite tyngre än vanligt. Inte undra på. Jag har ju som sagt inte tränat. Fortsatte de sista två km, som är lerigare och mer tekniska, men även där relativt få höjdmeter. Kom i mål, fortsatte 30 meter för att verkligen nå 6,00 km och stängde klockan på 31,25 min, 5:14 min/km.
Foten håller, om än under parollen skynda långsamt. Fast nu ska även löparen få sitt. Trots att det är vila imorgon.
 |
| 10 min efter avslutat pass, vid Skeppsbrokajen |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)