Ute och cyklar

Efter en dryg vecka utan löpning, så tog jag mig ut på en cykeltur idag. Horns udde tur och retur med Per och Andreas. Jag hade klart sämst cykel, så jag hamnade sist. Verkligen sist. Höll ändå hyfsat tempo, men det är svårt att få puls när låren tar mjölksyra och stoppar systemet.

Längtar därför efter min cykel. Beställde ju en racer för ett par veckor sedan. Blev då väldigt besviken är butiken ringde och sa att den inte fanns i sortimentet, troligen slutsåld. Tråkigt då att den var kvar på hemsidan och lurade mig. Har därför tittat vidare på olika sajter och kommit fram till ett resultat. Det enda jag behöver just nu är ett par tusenlappar över, så att jag kan beställa från Tyskland. Säsongen lider mot sitt slut, så det gör kanske inte så mycket om jag köper cykel till våren. Då är jag halvvägs in i klassikern.

Det första delmomentet, Lidingöloppet, närmar sig med stormsteg. Sur då att inte kunna springa just nu. Men det är just att det är så kort tid kvar som gör att jag inte chansar när det gäller min fotskada. Bättre att vila nu och hinna träna lite innan Lidingö, än att träna nu och behöva vila precis innan loppet. Om en månad får vi se om jag gjort rätt.

Inte bara trött

Inte bara att jag blev helt utpumpad av lördagens 28 km. Jag blev också skadad. Kände väl egentligen av det redan under passet, men ville varken säga något eller stanna. Nu har det gått två dagar. Jag skulle ha sprungit igår igen, men vilade för att bli hel igen. Igår blev det 5 h promenad med Cäta i värmen istället, så foten har fått jobba i alla fall. Men den klarar inte av den tyngre belastningen vid löpning. Det gör ont varje steg jag tar, när jag går! Måste erkänna att det är lite bättre idag. Jag väntar tills smärtan lagt sig vid gång, då kan jag testa att springa igen. Efter att ha gjort några egna tester så tror jag att det är en stressfraktur, igen. Har haft det tidigare, men inte på exakt samma ställe. Det gör ont när jag belastar, men inte i vila. Det smärtar vid palpation av lateralsidan, mot mellanfoten, men inte om jag går på tå. Ingen direkt rörelsesmärta. Nog om det. Jag vilar just nu. Frustrerande, men rätt, just nu.

Trötthet

Nu har det gått 23 h sedan jag startade mitt rekordpass och ca 20 h sedan jag avslutade det. Jag har vilat en dag och sovit en natt. Jag är fortfarande trött. Hela kroppen är trött. Slutkörd liksom. Hur länge ska det hålla i sig? Jag är inte van att prestera så länge. Det tidigare rekordet var på knappa 22 km och ca 1 h 52 min. Nu dundrade jag in ytterligare 6 km och nästan en timmes aktivitet. Dock väldigt bra uppladdning. Mina långpass över 20 km sedan årskiftet är 2 till antalet. Ett träningspass och Göteborgsvarvet. Inte så konsigt att jag inte orkar ordentligt. Måste springa längre!

Rekord!

Nu har det äntligen skett! Jag har slagit rekord. Jag sprang långt. Längre än någonsin. Jag sprang länge. Längre än någonsin.

Uppstigning i ottan. Inte så farligt som det låter. Faktiskt rätt trevligt. Frukost. Promenad med Cäta. Samling 09.00 utanför McD. Thomas hade redan sprungit en dryg km när vi sågs. Började rulla lätta km på asfalt. Typ 5:20-tempo. Lätt att det skruvas upp lite när det känns långsamt, men vi höll oss rätt bra. Runt Maren, förbi stallet. Där kom första vätskepausen. Det påminner mig om att köpa ett vätskebälte. Då hade vi nästan loggat 10 km.

Fortsatte förbi Jenny, ut i sandgropen. Försökte hitta rätt väg. Okej, där var stigen. Följde den en bit, sen kom nästa svårighet, vi gjorde nämligen fel vägval vid Smalspåret. Insåg det efter en liten stund och vände tillbaka. Följde Smalspåret till Rössle gård och sen tog grusvägarna över. In i skogen, mot Verkebäck. En tempohöjning till ca 4:30-tempo i 2-3 km var inplanerad efter 80 min. Den fick vi nu, längs skogsvägarna. Thomas är några klasser vassare än mig, så han drog iväg i 4:30, själv var jag nöjd att jag kom ut ur lunken. 4:41 och 4:35 samt ytterligare en liten bit, ca 2300 m. Ny vätskepaus samt lite socker.

Vände tåget, och in i skogen. Trodde att vi var rätt, sen kom vi till världens ände. Vände igen. Trodde att vi hittade ett nytt spår som var rätt, sprang längs det ett par hundra meter innan vi märkte att även det var en återvändsgränd. Vände igen och sprang tillbaka, nästa hela vägen som vi kom. Svängde dock innan Rössle gård. Ny grusväg. Genom en kohage. In på "7,5an" vid VO och föjde det spåret till omklädningsrummen. Där dog jag. Eller nästan. Sista 8 km var tunga. Benen saknade energi. Kroppen med. Tur att Thomas hade med sig proviant och vatten. Jag sinkade honom en del, men är nöjd med min insats.

Garmin sa 28,09 km och närmare 3 h totalt arbete. Snyggt!

Har fått i mig mat och vätska, så nu är jag redo att möta dagen. Tror jag.

Snabbdistans

Hem från jobbet. Byta om. Ut och spring. Förutom att jag inte hämtade Cäta, så var det en rätt vanlig dag. Idag var det en ovanlig dag. Jag hämtade alltså inte Cäta innan jag sprang, utan tog mig ett snabbdistanspass ut till Lucerna och dagiset. Uppvärmning, 5,23 km snabbdistans i 4:26-tempo i snitt, andas ut på dagiset och sen jogga hem med Cäta. Effektivt? Visst! Skönt? Visst!

Nu sitter jag lätt svettig i soffan och njuter av ett bra genomfört pass. Trodde inte att benen skulle svara så bra som de faktiskt gjorde. Uppvärmningen var seg, men det lättade efter en stund.

Ska vila imorgon, för på lördag är det rekordlopp på g, tillsammans med Thomas. Det blir jobbigt, det blir en nyttig erfarenhet och det blir långt. Nu kör vi!

Handbollen styrde träningen

Efter fredagens intervallpass har jag vilat. Eller vilat och vilat. Jag har i alla fall inte tränat. Jag har haft en väldigt trevlig helg. Fullt upp, men ingen träning, inte förrän idag.

Läste på schmat och såg att 20 km kuperad terräng stod att läsa för dagens pass. Oj. Dubbel-oj. Dels finns det inte riktigt det förutsättningarna i Västervik, om man inte springer många varv på en sågspånsbana i skogen förstås. Dels var det vara 2,5 h kvar till handbollsfinalen mellan Sverige och Frankrike i London-OS. Med ett beräknat tempo runt 5:15-5:30 och 20 km löpning, så skulle jag precis hinna till matchen. Fast det var det där med energi, dusch och transport till Per också. Oj!

Jag kortade passet något. Det blev 16,5 km. Det kändes okej. Jag hann duscha. Jag hann äta. Jag hann nästan till Per. Missade några minuter, men vad gjorde det? Sverige ska ha all heder för en enorm insats sett till hela turneringen, men i finalen var det stolpe ut. Sverige var bra. Frankrike var något bättre.

Det var ju meningen att löpningen skulle vara kuperad. Det blev några backar, men inte alls som "kuperad" betyder. Måste skärpa mig när det gäller kuperad och terräng, annars kommer Lidingöloppet bli jobbigt!

Imorgon är jag tillbaka i verkligheten. Jobb, hunddagis och styrelsemöte. Kan ändå sammanfatta en semester med totalt 15 löppass på 23 dagar. Okej.

Tills det svartnar (nästan)

En gång i tiden, när jag dömde fotboll, så sprang vi löptest 2 ggr/år. Dels innan säsongen startade och dels under sommaren, precis innan höstsäsongen skulle dra igång. Klarade man inte testet så fick man inte döma förrän man faktiskt klarat det. Inte mer med det. Testet gjordes om under de år som jag dömde, men det senaste, och nuvarande, testet är relativt utslagsgivande. Man börjar med 6x40 m sprint, samtliga lopp ska vara under en viss tid för att få döma på en viss nivå. Missar man ett lopp så får man en 7:e chans att klara det. Missar man två så är man ute. Här klarar de allra flesta redan på de 6 ordinarie försöken.

Det som sållar agnarna från vetet är 24x150 m + gåvila 50 m. Olika divisioner har som sagt olika tidskrav, men på min nivå skulle man springa 150 m på 30 sek (3:20 min/km) och sedan gå 50 m på 40 sek. Upprepa 20 gånger för godkänt och 24 för komplett test. Det var ofta jobbigt. Jag tror att jag har sprungit samtliga 24 intervaller vid alla gånger jag genomfört testet förutom en gång, då jag bröt redan efter 7 intervaller. Hur som helst så flyttade jag över det tempot till dagens intervallpass på bana.

5x400 m i 3:20-tempo, dvs 80 sek på 400 m. Det var vad jag siktade mot. Klarade det en gång, sen blev det succesivt sämre. Sista intervallen slutade i 3:30-tempo. Gåvila 80 sek. Det var jobbigt. Det var hemskt. Det var skönt. Det var härligt. Det var förjävligt.

Snacka om dubbla känslor.

Jag ska inte säga att jag sprang tills det svartnade, för det gjorde jag inte, men jämfört med hur jag sprungit den sista tiden (enbart distans) så var dagens pass ett sådant som kunde ha släckt ljuset.

Jag är nöjd med ett skönt och jobbigt intervallpass! Nu tar jag helg. Långpass på söndag och jobb på måndag igen.

Trevlig helg!

Lätta ben på "Måndagsrundan"

Natten till igår så kom jag hem till Västervik igen. Kändes skönt. Två veckor på resande fot sätter sina spår. Man sover inte lika bra på luftmadrass eller på en soffa. Man springer inte lika bra när man inte hittar. Man slarvar lite väl mycket med mat och dryck. Tycker ändå att jag skärpte till mig under den andra veckan. Alkohol endast en dag, då gick jag ändå hem innan 23 och 7 löppass. För att vara semester så är det mer än godkänt. Min första vecka däremot, då var läget nästan det omvända...

Nu är jag som sagt hemma igen. Pussade på Cäta. Läste posten. Pussade mer på Cäta och sen sprang vi på välkända stråk. Visst, jag gillar att upptäcka nytt, men det blir inte så effektivt när det gäller löpningen. Igår när vi sprang så hade jag släppt alla krav på hastighet och tempo. Det var bra gjort, för vi sprang inte snabbt. Hon vill inte. Får nästan släppa henna fritt, men det vågar jag inte i stan. Blev knappt 8 km i knappt 6-tempo.

Idag gick det snabbare. Jag läste på träningschemat och där stod det 10 km lätt distans, 48-51 min. Hmm. Skönt tänkte jag. Vädret var ingen höjdare och OS på tvn, så jag satt kvar lite väl länge. När jag väl gav mig ut så började det regna. Som tur var så slutade det lika snabbt som det kom.

Kilometer 1 gick på 5:02, andra på 4:45, tredje 4:52. Oj. Lätta ben. Bara att fortsätta. Tempot gick upp, även om jag inte forcerade. De sista km gick runt 4:30-tempo. Den sista hela km i 4:22 och sista påbörjade km i 4:10. Utan att forcera. Bra! Totalt blev det 9,52 km i 4:36 min/km i snitt. Bra! Högsta pulsen var 171 och snitt 157. Bra!

Imorgon får jag vila. I alla fall enligt schema.

Det blev bara ett varv

Igår skulle jag springa långt. Jag skulle slå rekord. Jag skulle dubbla SM-spåret.

Det blev inte så. Jag sprang bara ett varv. Jag pallade inte mer. Jag märkte det redan i andra, tredje backen. Det fanns bara inte. Jag tog mig ändå igenom första varvet. Drack lite vatten. Sprang in i Tony P som stod med visselpipa och coachade sonen i backintervaller. Snackade lite skit. Gamla minnen. Förstod att jag inte skulle springa ytterligare ett varv.

Men det blev ändå ett varv. 10 krafigt kuperade kilometer, plus uppvärmning och nedvarvning. Lägg till 10 rejäla stigningar, så har jag ändå ett rätt bra pass.

Det var 7:e passet i Umeå på 7 dagar. Bra jobb. Mängdmålet uppfyllt! Nu är benen verkligen slutkörda. Tömda. Får se om jag tar mig ett pass idag igen, eller om jag vilar lite. Får se, som sagt.

Kanske flyger hem också. Eller imorgon. Får se.

Inför dubbla varv i SM-spåret

Idag är det söndag. Det är dagen jag ska springa SM-spåret x 2. När jag gjorde det i tisdags så blev det ett varv. Det var ett jobbigt, men roligt varv. Jag svettades floder. Jag gick i toppen på några backar. Jag tog mig runt på 55 min. Nu ska jag, som uppladdning inför Lidingöloppet, springa två varv. Det blir 18 backar, 1 mer än Lidingöloppet. Det blir 20 km, 10 mindre än Lidingöloppet. Med uppvärmning och nedvarvning så kanske jag slår pers, både när det gäller tid och distans. Vore inte helt fel.

Västervik är så pass platt, att jag måste passa på att springa lite i backar när jag är här. Jag är faktiskt lite nervös inför dagens utmaning, men det ska säkert gå bra. Bara att springa ju! Uppdatering kommer efter genomfört pass. Om jag orkar.

Kväll + morgon. Snart går tåget.

Nu är jag ikapp! Gårdagens morgonpass följdes upp av ytterligare ett pass på em. Hade inga stora förväntningar. Tittade i träningschemat och såg att jag låg ett snabbdistans-pass efter och att dagens egentligen var en mil på 49-52 min. Valde det andra. Det är ett relativt lätt och skönt pass. Kände inte direkt för att springa fort med de benen.

Ack så fel jag hade. Jag gav mig ut i vad som kändes som kryptempo, men vips så gjorde jag 5 blankt på första. 4:53 på andra och 4:49 på tredje. Vips så var det bara att följa med kroppen och vad den hade att erbjuda. Jag försökte att inte forcera, utan bara följa med. Det slutade med dryga 9 km i ca 4:45 i snitt. Skönt!

Galen som jag är så gav jag mig ut i ottan idag igen. Runt Nydalasjön tillsammans med Carro. Det var sega ben som inte riktigt ville lyda. Som tur var så var vi två som inte villa tokrusa, så jag chillade runt. Blev ca 12 km för mig. När vi skiljdes åt så började jag gå. Hade inte riktigt kraft och motivation att springa de sista 1,5-2 km hem. Nu har jag ätit frukost och känner mig väldigt nöjd med tillvaron. Det som saknas är en biljett hem till viken igen.

En glass är en glass

Jag tänkte springa igår. Det gjorde jag inte. Istället blev det en minigolfrunda, middag hos mamma och fotboll på MSK Arena. Jag sprang idag istället. Vi tar det i tur och ordning.

Minigolf: På klassiska Hedlunda, avgörs på filt såklart. Jag, Matte, Nessi, Roland och Kalle ställde upp. Som vanligt glass till vinnaren, som förloraren betalar. Vi bestämde att vi inte skulle räkna slagen under spelets gång, utan spela i blindo. Det var spännande, då jag faktiskt inte visste om jag var fågel, fisk eller mitt i mellan inför avgörandet. Efter att ha missat mitt första slag på sista banan så sopade jag in en avslutande 2:a och tog faktiskt hem vinsten med två slags marginal. Totalscore på 49. Säsongsbästa. Brorsan betalade för glassen. Tackar!

Middag hos mamma med bror, syster och systers pojkvän. Trevligt att komma dit en sväng när jag ändå är i stan. Ny soffa hade hon också. Även Sally var där. Det märktes vilken hundabstinens jag har. Shit vad jag saknar Cäta!

Fotboll på MSK Arena: Ersboda FF vs. St Marys home, div 4 herr. Lätt regn. Avsprak kl 20. Berg- och dalbane-domare. Mest dal faktiskt. Hade sin egen show. Lite synd, när det var två rätt trevliga lag att titta på. Ledning med 2-1 blev till förlust med 4-2. Surt.

I går kväll bestämde jag att jag skulle ta en morgonrunda idag istället, då jag missade löpningen igår. Så när jag klev upp var det bara att hoppa i kläderna och ge sig ut. Längs älven, nedströms mot Strömpilen, vänder och tillbaka. 17 gr, vindstilla, strålande sol. Lysande förutsättningar helt enkelt! Det var tunga ben som lämnade Storgatan, men något lättare som kom tillbaka. Ca 5:10-tempo, det skulle ju vara lugnt. Tar troligen ytterligare ett pass i em. Ligger fortfarande ett efter.

Nu ska jag byta om innan det blir lunch på någon trevlig uteservering. Hej!

SM-spåret i Gamlia

Jag befinner mig i Umeå. "Hemma" i Umeå. Känns lite märkligt. Ingenting har hänt, samtidigt händer det saker hela tiden. Om två år, då är det en ny stad. Då kommer jag knappt att känna igen mig, men nu är sig allting likt.

Jag har två träningsmål med min vecka här uppe. 1) Minst ett träningspass om dagen (Löp eller styrka) + att jag kör en morgonpromenad om vädret tillåter, så de dagarna blir det nästa två pass... och 2) Springa två varv på SM-spåret vid ett och samma träningpass.

För er som inte känner till SM-spåret, så är det en preparerad terrängbana i skogen runt Gamlia på 10 km. Under dessa 10 km så springer man upp för 9 rejäla backar, plus några mindre stigningar. Känner att det är perfekt träning för Lidingöloppet.

Igår sprang jag ett varv. Det var ett jobbigt varv. Ett varv där jag fick gå de sista meterna på några av backarna. Jag orkade helt enkelt inte. 55 min blev det i alla fall. Med uppvärmning och nedvarvning blev det precis över 12 km. Bra pass!

Idag tänkte jag ta det lite lugnare. Får se hur det går. Springa kommer jag att göra i alla fall.