Det blev bara ett varv

Igår skulle jag springa långt. Jag skulle slå rekord. Jag skulle dubbla SM-spåret.

Det blev inte så. Jag sprang bara ett varv. Jag pallade inte mer. Jag märkte det redan i andra, tredje backen. Det fanns bara inte. Jag tog mig ändå igenom första varvet. Drack lite vatten. Sprang in i Tony P som stod med visselpipa och coachade sonen i backintervaller. Snackade lite skit. Gamla minnen. Förstod att jag inte skulle springa ytterligare ett varv.

Men det blev ändå ett varv. 10 krafigt kuperade kilometer, plus uppvärmning och nedvarvning. Lägg till 10 rejäla stigningar, så har jag ändå ett rätt bra pass.

Det var 7:e passet i Umeå på 7 dagar. Bra jobb. Mängdmålet uppfyllt! Nu är benen verkligen slutkörda. Tömda. Får se om jag tar mig ett pass idag igen, eller om jag vilar lite. Får se, som sagt.

Kanske flyger hem också. Eller imorgon. Får se.