I onsdags när jag skulle springa intervaller på bana, så var magen inte helt i schack. Planen 8x3 min blev något modifierad när jag på slutet av den tredje intervallen var tvungen att kliva av i panik. Ingen toalett fanns det heller. Nöden har ingen lag och ett närliggande buskage fick agera räddare i nöden(!). Missade fjärde intervallen helt och fullföljde sedan de restrerande 4 intervallerna. Sammanfattningsvis 7x3 min, 1 min gåvila och ett succesivt försämrat tempo. Har det inte riktigt i mig än. Inte så konstigt. Vila 14 dagar, sedan sprungit två lättare distanspass. Inte direkt bästa uppladdningen inför ett intervallpass med herr Hallgren.
Idag blev det 7 lätta km med Cäta. Sprang och hämtade henne på dagis, sedan tog vi en lite längre sväng hem. Vi är inte vänner. Inte när det gäller löpningen i alla fall. Annars är hon alltid min lilla prinsesshund.
Nu är det fredag och imorgon väntar ett långpass. Eller lång och lång, men det längsta sedan jag började springa igen. Det längsta på tre veckor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar