Det finns idioter där ute

Jag tog med mig Cäta ut för en kvällspromenad. Passerar ett par i 60-års åldern som har varsin hund i koppel. Jag känner direkt att de inte är de mest kompetenta hundägarna, det märks på agerandet. De rycker och drar i hundarna för att få dem åt sidan. Än så länge har de inte ens märkt att jag kommer gående med min hund. De tittar ut över vattnet, jag ställer mig 20-30 meter därifrån och tar kort på utsikten. Dessutom är det en etage mellan oss med buskar och bänkar. Cäta tittar lite nyfiket, men drar inget i kopplet, utan är väldigt lugn. Kvinnan i paret går iväg, i motsatt håll från mig, fortfarande på ett avstånd av ca 20 meter. Fortsatt dålig kontroll på hunden, men går utan att säga något till mig. 10 sekunder senare går mannen, med långt hår, jeansjacka och ser allmänt sliten ut, tillsammans med sin hund. Hunden är en ca 50 kg blandras av kampsportskaraktär. Han säger något till mig som jag inte uppfattar, eftersom jag har min uppsikt åt annat håll och dessutom har en hund som inte bryr sig nämnvärt om hans hund. Han säger då samma sak igen med en högre ton och hotar med att han ska skicka hunden på oss. Det han sa först var att hans hund skulle ta min hund. Jag vill inte har någon fight. Min hund slåss inte, hon är en familjehund. Sen hotar han igen, med en än högre ton och säger att jag är nonchalant som bara står där. Jag känner mig påhoppad och lätt irriterad. Vad hade hänt om han släppt hunden? Jag hade sparkat. Fy faan, nån nytta ska jag väl ha av allt fotbollsspelande i ungdomen. Nu gick han iväg, men sa, fortsatt i en hotfull ton, att han skulle komma ihåg mig och min hund.

Vilken idiot! Vad hade jag gjort? Eller min hund?

Sparka!

Resultatet av denna lilla incident blev i alla fall en lätt förhöjd puls och denna:



Västervik kl 20:30 2/5-2012


Nu hände inget, men jag förstår hur folk kan vara rädda för större hundar och hur folk kan känna sig rädda när de är ute. Vem vet var man stöter på en idiot?