Jag skulle springa min "måndagsrunda" idag. Den är ca en mil, rättare sagt är den 9,73 km. Jag har sprungit den flera gånger förut. När jag tittar tillbaka i anteckningarna så visar det sig att jag sprungit den under 45 min en gång, i höstas, när jag var formtoppad till sthlm halvmaraton. Sen dess har det mest legat runt 48-50 min. Meningen med att springa samma runda, en gång i veckan, var just att kolla av formen.
Den senaste tiden har jag knappt sprungit måndagsrundan, för på måndagar har jag tränat med klubben Tjust BRC. Har därför tagit någon måndagsrunda nån annan dag, men aldrig lika bra som idag.
Planen var 47-48 min, relativt snabbt, men inte tävlingstempo direkt. En bra genomkörare, ett bra träningspass. Men än en gång gjorde jag bort mig. Jag sprang snabbare än jag räknat med. Jag sprang så snabbt på den här rundan som jag aldrig sprungit tidigare. Då försökte jag ändå hålla igen när jag märkte att benen ville trumma på. Men som de visa löparna säger; kasta aldrig bort ett par bra ben! Så jag sprang, men ändå med viss handbroms. Har för mig att jag gjorde rundan på strax under 45 i höstas, men kommer inte ihåg exakt. Idag blev det 43,54! 4:31 min/km, 160 i snittpuls.
Långsammaste kilometernoteringen kom redan på första km; 4:51, sen blev det 4:38 på andra. Det var uppvärmningen. Fortsatte trumma och snabbaste km var km 8 som gick i 4:15-tempo!
Jag är nöjd. Jag är mycket nöjd. Nu får jag fira in våren med gott samvete. Ett snabbt samvete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar