Förkylning?

När jag kom hem från jobbet i torsdags så kände jag mig inte helt hundra i halsen. Tog en liten lugn löptur för att testa kroppen. Det svar jag fick var att löpning inte var bra för mig just nu. Köpte in halstabletter i halvpanik och sedan avbokade jag de flesta patienterna på fredagen. På ett sätt var det skönt, jag fick en möjlighet att komma ikapp med det administrativa. Satte även träningsförbud på mig själv för resten av helgen. Tråkigt, men sant.

Så idag är det lördag och jag har inte tränat. Inte ens en långpromenad med Cäta. Mest tagit det lugnt, sett fotboll, käkat glass, handlat två par shorts (så att jag ska vara redo när jag får börja träna igen). Tänker testa löpning på måndag. Lugnt och sansat, men ändå dryga milen. Det är planen, om det inte händer något oförutsett tråkigt imorgon.

Nu väntar sängen. Sov!

Det gick undan

Skönt, snabbt pass idag med klubben. Det behövdes! Jag som egentligen hade vilodag på schemat. Får ta min vila senare. Alltid skönt att få springa av sig lite.

Drygt 10,5 km i 4:38-tempo i snitt. Inklusive uppvärmning. Jag är nöjd!  Dessutom var det i lättare terräng, på grusvägar. Jag är nöjd!

Redan efter tre kilometer undrade jag om jag verkligen skulle följa med i rusningen som föregick. Jag ledde aldrig, så jag drog inte upp tempot, men jag var med i tätklungan. Det var vi sex pers som var, tre andra sladdade. Sedan kom vi till ett vägskäl. Två vek av hemåt, den kortare vägen. Fyra fortsatte framåt, den längre vägen. Jag sprang den långa. När vi väl släppt av de två på den korta vägen, så skedde en tempohöjning i resten av gruppen. Jag och Henke valde att ligga kvar i samma tempo, ca 4:30. Det räckte och blev över. Till slut blev det 90 sek efter toppduon. Tur att det bara var träning. Jag är ändå nöjd.

Imorgon blir det vila. Nöjd!

En snabbis

Tommy har varit i viken hela helgen. Fredag med lätt häng och några öl. Ingen träning. Lördag med en skön löprunda på Gränsö med Tommy och Per. Ca 7,5 km längs natursköna stigar, fårhagar, hästhagar, vågor och stränder. Det är alltid en njutning att springa på Gränsö. Det enda man måste tänka på är var man sätter fötterna och att det inte är ett ställe man sätter världsrekord på. Lördagen fortsatte på Tant Grön, vidare till stadsparkens minigolf och avslutades med grillning på min innergård och en besök på Guldkant.

Minigolfen var min chans till revanch. För två veckor sedan gick det sådär när det gällde Äventyrsgolfen. Nu var det vanliga filtbanor, så jag hade höga förhoppningar. Dock fick jag mig en lite turn direkt, när mina klubbor inte fanns. Skaftet på klubban satt på fel ställe. Hmm. Dålig start, men lika för alla. Dock spelar jag alltid bättre med klubbskaft som sitter något mer centrerat på klubbhuvudet.

Börjar något knackigt, men spelar upp mig och efter 9 spelade hål så ligger jag tvåa, två slag bakom Per och 5-6 slag före Tommy. Spelar sedan jämnt med Per som håller avståndet på två slag fram till bana 16. Då får han ett glassryck. Tar två slag på mig. Shit! Försöker allt jag kan på 17:e, men där spricker allt. En missad putt och allt sket sig. En 7:a. Shit! Mitt minigolfmotto är "Alltid spik, aldrig sjua", vilket innebär att jag alltid vill ha minst en spik på varje runda, nu blev det 3. Sedan betyder det att jag aldrig vill få maxresultatet 7. Jag klarade det i 16 banor, sedan kom putten som gjorde att jag fick börja om och inte lyckades ta mig tillbaka till green och kopp innan det är kört. Glassen flög åt skogen. Eller jag fick köpa den själv. Grattis Per! Jag slapp i alla fall betala.

Idag planeras ett något längre pass, 13-15 km i lättare tempo. Mår väl som jag förtjänar idag, men det är en Guldkant på den här historien med.

Oops! I did it again

Jag har gjort det igen. Jag har sprungit på kvällen. Det var skönt. Det var Gränsö. Regnet hade lagt sig och kvar låg bara en grymt syrerik luft och en nästan helt fri gångbana. Träffade två andra löpare, en hundägare och tre powerwalkare, annars var det lugnt. Nej, jag sprang inte såå kort. Jag sprang ändå knappa 9 km, varav 5 km snabbdistans: 21:40 min. Det var mitt tredje snabbdistanslopp på nio dagar, alla pass inom 25 sekunder och dagens var snabbast. Känns bra. Jämnt. Bra.

Gjorde precis klart med planer för helgen. Det blir bra. Besök. Uppdatering kommer.

Bra dag på jobbet med. Lite semesterkänsla och ett långhäng så var arbetsdagen nästan slut. Mmm.

Update + fotboll

Snabb uppdatering av träningsstatus: Jag sprang med Per idag. Progressiv distans, ca 10 km.
3 km - 5:20, 4 km - 5:00, 3 km - 4:40. Totalt 10 km och 50 min senare så kände vi oss både nöjda och glada. Även lite trötta. I alla fall vissa. Ett skönt pass helt enkelt!

Ska duscha av mig innan jag sticker iväg och träffar gänget för att se Sverige-Island. Tippar på 4-1, målen gör M.Olsson, M.Rosenberg, R.Elm och Z.Ibrahimovic. Inte nödvändigtvis i den ordningen.

Go Hamrén!

Tight

Det var evigheter sedan jag sprang en mil så långsamt som jag gjorde idag. Förklaringen ligger i terrängen. Hopp, hopp, rötter, stenar, klippor, mer rötter och ännu mera stenar. Det var inte lätt att springa då. Speciellt inte när man fortfarande är rätt tung i kroppen och har sprungit tre dagar i rad innan dagens pass.

Det var ändå ett rätt skönt pass. Försökte inte springa fort. Lät de andra dra ifrån. Jag var nöjd med mitt tempo.

Fick testa mina kompressionstights. De var rätt sköna. Tighta, men sköna. Vet inte om det hjälper. Med tanke på dagens resultat så skulle jag svara nej, men ska testa dem lite mer. Dock blir det inte så ofta nu när det är sommar ute. Eller där blev vi lurade. Idag blev det kallt igen. Kanske får använda tightsen snart igen då.

Den som lever får se.

Inspirerad av andra löpare

Jag går ut med Cäta varje kväll. Varje kväll som det är fint väder så har jag sett löpare ute på en kvällsrunda. Det har sett så skönt ut. Själv brukar jag redan ha gjort bort mitt pass. Springer direkt efter jobbet eller mitt på dagen när det är helg. Ikväll tänkte jag dock annorlunda. Varför skulle inte jag kunna springa på kvällen som så många andra!?

Sagt och gjort. Dagens pass påbörjades 20:07. Blev lätt uppvärmning ca 2 km. Gick 200 m, sedan startade passet; snabbdistans. Hade inte riktigt bestämt mig vad jag skulle springa när jag gick ut. Det såg ju bara så skönt ut att springa på kvällen.

Det blev som sagt en snabbdistanspass, ca 5 km. Höll ett väldigt jämnt tempo de första 3 km, 4:22-4:22-4:23, sedan tappade jag lite på tredje, men där fick jag min enda uppförsbacke med; 4:31, för att på sista km ta 4:25, dock med visst stopp vid Vikens enda trafikljus. Hann med ytterligare 49 sekunders löpning innan mitt förutbestämda mål var nått, så ca 5,2 km totalt.

Det kändes bra hela vägen. Testade till och med mina nya glasögon. Det fungerade helt okej. Helt klart värt fler chanser, kanske i ännu soligare väder.

Vill rikta ett tack till alla kvällslöpare som inspirerat mig till detta. Blir nog inte sista gången jag springer på kvällen. Ska skärpa till mig och starta med dubbelpass snart. Gjorde dubbelpass ca var 6:e vecka i Norge. Det var alltid något speciellt, eftersom jag dessutom hade sprungit alla andra dagar den veckan. 8 löppass de tuffaste veckorna. Nu är det bara planerat 6 pass som mest. Kanske det som är förklaringen till mitt missade rekord för två veckor sedan.

Avslutar kvällen i soffan framför Departed. Dessutom blir det en promenad med Cäta. Hoppas jag får se fler livsnjutare där ute.

Jag och Cäta

Jag hade redan bestämt mig. Jag skulle springa. Jag tänkte springa medellångt. Men jag visste inte hur. Har gjort så pass många distanspass de sista veckorna att jag gärna skulle göra något annat. Intervall? Backe? Snabbdistans? Tröskelpass? Dessutom är det sällan jag och Cäta är vänner när det kommer till löpningen. Klart att jag ska löpa själv. Annars får jag ju ingen träning.

Bestämde mig för att Gränsö är ett bra mål. Kanske inte runt hela leden, för hemifrån mig och runt och sen tillbaka är det drygt 18 km, säkert närmare 19 km. De kilometrarna trodde jag inte att jag hade i kroppen i morse. I alla fall orkade jag inte pressa ur mig dem. Tänkte då att jag tar halva leden, viker vid Lillön. Då borde rundan landa runt 13-14 km. Det blir lagom.

Men hur ska jag springa då? I går när jag sprang var det med tunga ben. Tur för mig att det fanns dem som hade det ännu värre, så jag ville inte klaga. Även i onsdags när jag skulle springa snabbt på bana så var det ett inbyggt motstånd som inte ville släppa fram min potential. Så jag skippar det här med vanlig distans.

Snabbdistans då? Nja, det är för långt och jag sprang som sagt ett sånt pass i onsdags. Intervaller? Tja, kanske, men även där brukar den totala längden på passen vara kortare än såhär. Tänkte då progressiv distans. Börja lugnt, för att sedan stegvis öka tempot var 3-4:e km. Tanken var 5:20-5:00-4:40 som utgångspunkt. Har gjort det tidigare med blandade resultat, men det är ett roligt pass.

Jag bytte om och skulle precis ge mig ut till mitt progressiva distanspass runt Gränsö om ca 13-14 km när jag ångrade mig. Jag stod i dörren och skulle precis stänga den, när Cätas öra kom i vägen, så att jag fick sätta mig ner på huk och flytta hennes öra. Precis då ångrade jag mig. Klart att Cäta ska med!

Cäta på väg hem från dagis tidigare under veckan

Fram med koppel, bajspåsar och ställa om i huvudet. Ut och upp till starten vid Strömsbron. Jogga sakta, ingen progressivitet nu. Försöka vara vänner hela vägen. Oj vad bra det går. Cäta ligger först, utan att dra. Perfekt löparkompis. Shit! Det var inte igår. Det var även på tiden. Vi kan vara vänner.
Det höll kanske 10 km, sen blev vi ovänner igen. Eller inte ovänner, men inte lika mycket vänner. I vilket fall som helst så var det steg framåt i vår löpning tillsammans.

Jag saknar faktiskt att springa med henne, även om nackdelarna fortfarande överväger fördelarna. Hon behöver inte motionen, eftersom hon springer runt hela dagarna på dagis. Jag behöver motionen och pulsen som jag har svårt att få när jag springer med henne. Men det är bra att skapa band. Det är bra på helgen, när hon inte är på dagis. Det är bra för mig just nu, när jag har långt kvar till nästa mål och dessutom kände mig rätt vilsen i dagens pass.

Facit blev alltså 10 bra km med Cäta och totalt över 13,5 km i 5:40-tempo. I det hela taget var det bra, om än långsamt.

Det är varmt

Sommaren har kommit med stormsteg. Det var inte länge sedan det var kallt på morgonen när jag cyklade till jobbet. Vad snabbt man glömmer! Just nu gör det inget, det är sommar!

Hämtade Cäta från dagis med löpskorna på fötterna. Gjorde mina 2,7 km till dagiset i ca 5-tempo. Uppvärmning? Shit! Men det har sett ut så på slutet. Kroppen vill springa i 5-tempo även när den är kall. Jag kallar det framsteg.

Hämtar hunden, det är 23 grader varmt och solen värmer ytterligare. Plockar upp Per på vägen och vi beger oss ut om Lysingsbadet. En runda på klipporna, förbi stugorna, tittar på de första sommarfirarna i deras husvagnar. Troligtvis tittar de än mer på oss. Har en hund som inte riktigt vill springa. Eller hon sprang ovanligt bra, nästan i "fot", utan kommando. Dock ville hon inte springa av den enkla anledningen att det var för varmt. Hon fick dricka massor med vatten innan och vi sprang i lugnt tempo. Hon har klarat det förut, men det är klart, det var ju säkert ett halvår sedan sist.

Kortade ner rundan än mer och sprang tillbaka till Per. Väl där tog det säkert 20 min innan hon ens ville dricka. Vi försökte kyla ner henne på annat sätt, vilket förhoppningsvis hjälpte. Sedan gick vi hem. Inte ett löpsteg till. Cäta slängde sig ner i hallen och har legat det resten av kvällen (tror jag).

Jag rörde ihop lite mat och gav mig av till Biostaden istället. MIB III 3D, den var riktigt bra. Snygg 3D-effekt och bättre story än de andra MIB-filmerna.

En helg står och knackar på dörren. Tänkte mig ett något längre pass imorgon, om det inte är föör varmt. Ska kolla på yr.no först. Men blir nog pass på söndag med.

Mer spännande än så blir det nog inte i helgen.

Planerat 25 varv

Har fortfarande inte bestämt mig gällande målsättningen. Tror ändå att jag ska skapa mig ett träningsprogram för något tuffare mål än jag egentligen sätter. Typ sikta på 3 blanka men träna för 2,5. Då har jag lite spann. Det viktigaste är fortfarande att fullfölja. Att gå i mål.

Igår blev det en lite besvikelse. Jag skulle springa 10000 på bana. 25 varv. Runt, runt. Det blev inte riktigt så. 2 km uppvärmning följdes av ytterligare nästan 2 km uppvärmning när jag väl kommit fram till banan och träffat Daniel och Thomas. De håller 4-tempo baklänges. I alla fall alla dagar i veckan. Ofta snabbare. Även med magsjuka. Lite avis är jag allt. Själv siktade jag på 4:30, eller sub 45 totalt.

Mina 25 varv blev till slut bara 12,5. Kände inte riktigt att kroppen svarade som jag ville. Benen kändes tunga, blev dock ändå 21 min 39 sek på 5 km (4:20 min/km). De andra springer riktigt mycket snabbare. När jag hoppade av så låg de dryga 600 m framför mig och klockade in milen med god marginal under 39. Är ändå nöjd. Inte lätt att nöta på själv. Runt, runt i 21 graders värme.

Idag har jag vilat från löpningen. Blev lite golf istället. Har kanske blivit biten. Tiden för utvisa.