Tommy har varit i viken hela helgen. Fredag med lätt häng och några öl. Ingen träning. Lördag med en skön löprunda på Gränsö med Tommy och Per. Ca 7,5 km längs natursköna stigar, fårhagar, hästhagar, vågor och stränder. Det är alltid en njutning att springa på Gränsö. Det enda man måste tänka på är var man sätter fötterna och att det inte är ett ställe man sätter världsrekord på. Lördagen fortsatte på Tant Grön, vidare till stadsparkens minigolf och avslutades med grillning på min innergård och en besök på Guldkant.
Minigolfen var min chans till revanch. För två veckor sedan gick det sådär när det gällde Äventyrsgolfen. Nu var det vanliga filtbanor, så jag hade höga förhoppningar. Dock fick jag mig en lite turn direkt, när mina klubbor inte fanns. Skaftet på klubban satt på fel ställe. Hmm. Dålig start, men lika för alla. Dock spelar jag alltid bättre med klubbskaft som sitter något mer centrerat på klubbhuvudet.
Börjar något knackigt, men spelar upp mig och efter 9 spelade hål så ligger jag tvåa, två slag bakom Per och 5-6 slag före Tommy. Spelar sedan jämnt med Per som håller avståndet på två slag fram till bana 16. Då får han ett glassryck. Tar två slag på mig. Shit! Försöker allt jag kan på 17:e, men där spricker allt. En missad putt och allt sket sig. En 7:a. Shit! Mitt minigolfmotto är "Alltid spik, aldrig sjua", vilket innebär att jag alltid vill ha minst en spik på varje runda, nu blev det 3. Sedan betyder det att jag aldrig vill få maxresultatet 7. Jag klarade det i 16 banor, sedan kom putten som gjorde att jag fick börja om och inte lyckades ta mig tillbaka till green och kopp innan det är kört. Glassen flög åt skogen. Eller jag fick köpa den själv. Grattis Per! Jag slapp i alla fall betala.
Idag planeras ett något längre pass, 13-15 km i lättare tempo. Mår väl som jag förtjänar idag, men det är en Guldkant på den här historien med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar