Long time...

Känns som om det var ett tag sedan jag skrev här. Det var det egentligen inte, men jag har varit sjuk ett par dagar och därför tagit det lugnt med träningen och därför även tagit det lugnt med bloggandet.

I måndags testade jag kroppen lite. Sprang med klubben, www.tjustbrc.se. Vi tog en distansrunda på ca 8 km. Det gällde att vara snabb, Sverige skulle ju spela mot Ukraina på kvällen. Med tanke på resultatet i den matchen så kunde jag gärna ha sprungit längre. Dumt att utmana kroppen med det efter några dagars träningsuppehåll pga sjukdom. Eller sjuk och sjuk. Jag kallar inte det där för sjuk. Jag var ju på jobbet, det enda jag fick göra som jag inte brukar göra var att knarka halstabletter, hosta upp slem och snyta mig, men sjuk? Inte jag.

Passet med klubben gick för övrigt bra. Vi gjorde 7,71 km under 38 min i terräng. Bra.

Mitt träningsschema ska jag lägga ut inom kort, men idag var det tusingar som stod på schemat. Ryckte med mig Per på vårt sista gemensamma pass innan semestern. Eller? Han tar semester på fredag, så vi hinner kanske en tur innan Sverige-England. Om inte han har andra planer. Vi får se. Jag ska i alla fall springa innan matchen.

Men idag, tusingar. Vi hade snackat om det innan. Jag hade pratat upp tusingarna lite. Det är ett bra pass. Ett ansträngande pass, men samtidigt ett väldigt effektivt pass. Man blir bättre löpare av det passet. Det är ett kvalitetspass. Nu gjorde vi våra tusingar på asfalt, i varierad terräng. Tänkt tempo var 4:20, med gångvila på 90 sek. Antalet intervaller var bestämt till 5 st.

Första intervaller startade i uppförsbacke. En uppförsbacke som pågick ca 400 m, sedan planade det ut. 4:23.

Andra intervallen var lättare, men med något tyngre ben. Backen sög kanske lite ändå. Snabbare tempo, men tyngre ben, 4:17.

Trean och fyran rullade i lättare terräng, men med några 90 graders svängar. Det blir så när man springar på gångbanor och ska passera övergångsställen mm. 4:21 och 4:22.

Femman var bara att bita i. Per bet mer än vad jag gjorde. Vi höll hela vägen, 4:20.

Det kändes bra. Det var lätt, trots att jag sa till Per efter uppvärmningen att jag var tung idag. Vi gick nästan som en klocka. Det skiljde inte mer än 6 sek mellan snabbaste och långsammaste intervallen. Det är stabilt och bra. Jag är nöjd. Nu är det Holland-Tyskland på tv. Missa inte!