1 av 4. Jag har nu avverkat första av de fyra tävlingarna i klassikern. Målgång var överordnat tidsmål. Förutom att jag såg fram emot backarna på den andra halvan (för då fick jag gå), så kände jag att jag hade rätt bra kraft ändå. Sista km på 5:35, det var okej. Jag har hört talas som sämre!
Lidingöloppet är annars en fantastisk upplevelse. Tusentals löpare samlade på en stor gräsmatta. Pang. Första startgrupp iväg. Väntan. Pang. Väntan. Efter en stund var det min tur. Stod långt bak i startledet. Körde utan uppvärmning. Jag hade ändå tänkt springa 30 km. Tog det lugnt. Följde strömmen. Kilometertider runt 6-blankt. Den första milen kändes lätt. Upp och ner. Ner och upp. Kontrollerat, 58 min. Även andra milen kändes relativt lätt. Ner och upp. Upp och ner. 59 min. Efter 17-18 km började jag gå i backarna. Det var ändå 13 km kvar, så det gäller att orka hela vägen in till mål. Jag åt och drack vid varje station. Tro mig, det behövdes. Ut på den berömda sista milen och målet att gå under 3 h fanns fortfarande där. Jag hade ändå lite tid på mig att tappa. Det blev 69 min totalt, tyvärr lite för långsamt. Men tiden var underordnad målgång, som sagt.
Abborrbacken, Karins backe. Jag trivdes som sagt där, men det var för att jag redan bestämt mig för att gå. Det var vilosträckor. Sen på de platta partierna fick jag springa. Det blev rena intervalloppet, eller i alla fall sista milen.
I mål var jag ändå sjukt trött. Har aldrig sprungit så långt tidigare. Åt och drack igen. Insåg att jag sprungit för få långpass. Eller tillräckligt långa långpass i alla fall. Benen ville knappt stå, men det sjuka var att jag var piggare än jag var efter Göteborgsvarvet, det är fortfarande min värsta vägg. Nu var det mer en total trötthet. Benen värkte. Krampkänningen var nära. Nacken värkte. Gick inte att stretcha ut. Magen var tom. Åt och drack igen. Bytte om och stapplade ut.
Direkt efter loppet är den spontana tanken: aldrig mer. Efter en halvtimme så formar sig tanken att springa nästa år igen. Det var trots allt skoj!
Efter ett glas vin på kvällen var jag redo för natt.
1 av 4. Nu är resan igång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar