En svensk klassiker: Racerapport Tjurruset 2012

Jag märkte precis att jag inte uppdaterat på en vecka. Kan snabbt säga att jag var tom och trött efter Lidingöloppet förra helgen. Sprang ett distanspass på tisdagen. Tunga ben till en början, men det släppte efter vart. Blev tillslut knappt en mil i 4:48-tempo. På tordagen sprang jag femman i VO med Per. Det var ett litet test av mina Icebug. Har inte sprungit med dem sen i vinter och då tyckte jag inte riktigt om dem. Till tjurruset så har jag insett att mina vanliga DS Trainer inte räcker till. De är för blanka. Försökte därför att fixa de gamla paret genom att skruva dit skruvar som jag sedan skulle kapa huvudet på. Det gick inte. Jag var för svag, eller så var det dåliga verktyg. Troligen det första. Valde därför att testa de par som redan har dobbar inbyggt. Testet gick bra. Fästet är bra, dock lite oros över att skorna är tunga, något klumpiga och med viss risk att de ska lossna. Vore inte bra att göra en Olsson (herr Olsson tappade skorna i ett träsk i förra årets Tjurrus och sprang därför barfota restrerande 8 km, imponerande med ont och dumt).

På plats i Åkersberga tillsammans med Per, André, Therese, Tova, Daniel, Gustav, Henrik och Jeremias. Vi var fördelade på 4 olika startgrupper i ett spann av 1,75 h, vilket gjorde att vi inte synkade i uppvärmning, fotografier, varma kläder osv.

Efter att ha sprungit två tävlingar de senaste 14 dagarna, så var inte benen helt pigga inför Tjurruset. Det är dock en väldigt rolig tävling som inte riktigt liknar något annat. Hade dessutom slagit vad en öl med Gustav om vem som skulle komma först i mål.

Jag hade satt upp tre målsättningar med årets Tjurrus. Såklart att få en gratis öl, det andra var att minska avståndet till vinnaren och det tredje att få en tresiffrig placering.

Det blev ingen gratis öl. Jag fick betala.
Det blev längre avstånd till vinnaren. Jag tappade 5 min mot förra årets tid. Vinnaren sprang 4 min långsammare. Jag tappade alltså 1 min mot vinnaren.
Det blev ingen tresiffrig placering. Dock en förbättring mot förra året, men inte tresiffrig. Det som gjorde det hela ännu värre var att förutom Gustav, så var även Tova och Per snabbare än mig. Såklart även Daniel, men han kom topp 60, så det räknade jag med redan innan start.

Tjurruset 2012 var blötare än någonsin. De fortsätter att toppa förra årets bana, så det kommer snart vara mer simtävling än löptävling. De första km var relativt lättlöpta. Upp för en slalombacke, men annars var det bra väg fram till 2,5-3 km. Efter det var det praktiskt taget bara träsk, vatten, obanad terräng, mer vatten och mer träsk. Nackdelen när det är smala träsk och vattendrag är att det inte går att komma förbi. Det gör att startgrupp och placering blir viktigare, vilket är tråkigt. Till nästa år ska jag dock seeda upp mig en startgrupp och hoppas på lite bättre fart under benen. Springer jag Lidingöloppet, vilket jag har tänkt att göra, så finns såklart en risk att jag kommer till Tjurruset med sega ben. Men den som lever nästa år får se.